Nu när missionsförbundaren (och därmed automatisk tillhörandes frisinnet i folkpartiet (även om nu han alltid överbryggat dikotomin frisinnad-liberal)) Leijonborg aviserat att han lämnar regeringen (trist nog; ESS till Lund, mer pengar till forskning och slopat kårobligatorium är rätt bra resultat) så kan det vara på sin plats att gå tillbaka till de frisinnade rötterna.
Waldemar Svensson
Waldemar Svensson var under lång tid Bertil Ohlins sekundant, mångårig redaktör och grundare av Frisinnad tidskrift, agronom, lärare, skomakarmästarson och framförallt en orädd politiker.
Jag citerar hela det utdrag ur Politiska tankelinjer (1954) som minnesantologin Värde och värdighet – Waldemar Svensson, frisinnet och framtiden har som sin inledning innan Anders Johnsons förord.
””” Det för människan utmärkande, det som ligger till grund för personlighetsprincipen är, att hon icke har något värde – hon har värdighet. Värde har saker, som kan mätas efter en rationell skala och av vilka den ena enheten kan utbytas mot eller ersättas av den andra. I motsats härtill innebär begreppet personlighet, att varje mänsklig varelse är någonting för sig själv och har ett mål i sig själv. Den ena människan kan därför ej mätas med den andra. Redan ett stort konstverk kan spränga de ekonomiska värdeskalorna, därför att det är en originalskapelse, som endast finns i ett exemplar. Men personligheten är något mer än ett dött konstverk.
Det som gör en människa till personlighet i egentlig mening är hennes samvete. Detta undandrar sig, liksom allt i människan, vilket höjer sig över naturgrunden, alla rationella förklaringar. Men var och en vet, att det är samvetet, som ger en människa verklig identitet, personlig slutenhet, andlig profil och styrka. […]
Av det redan sagda framgår att endast människan kan ha personlighet. Likaväl som en personlighet inte kan delas kan den ej heller skapas genom sammanskott. Därför kan varken staten eller något annat kollektiv vara en personlighet. Samvetet fattas. ”””
Individen 