Europaparlamentsvalet är avslutat och i en strid ström av analyser (och nördigt häckande på val.se) så finns det massor av intressanta trådar att dra i.
Ett oroande styrkebevis kommer från Sverigedemokraterna. Att deras (fortfarande lilla) trogna väljarkår har blivit större genom åren är oroande. Desto mer uppseendeväckande är att den demografiska grupp de raggar röster ur är notoriskt obenägna att rösta. Ändock lyckas de i ett Europaparlamentsval, där endast 43,8% av den röstberättigade befolkningen deltar, att få 3,3%.
”Roade” mig med att göra ett diagram med två, för SD, generösa scenarier.
Scenario a) SDs genomsnittliga ökningsprocent gäller = SD får 8,13%
Scenario b) SDs ökningsprocent från 2002-2006 gäller = SD får 6,13%.
Troligt genombrott, allt annat lika.
Denna analys är väldigt statisk, gravt simplifierad och baserar sig på att alla andra faktorer håller sig likadana. (Ceteris Paribus)
Så kommer SD drabbas av ett sammanbrott eller göra sitt genombrott?
Svar: Troligtvis ett genombrott, om inte extraordinära saker händer. Som att valet mellan de två regeringsblocken verkligen skiljer sig åt samt att valet blir väldigt jämnt. Då blir det spännande och meningsfullt att rösta på något av dessa två breda koalitioner/allianser.
( En intressant regional vinkling är att SD redan nu har väldigt trogna väljare och ett väldigt starkt regionalt stöd i Skåne och Blekinge. Valet 2002 fick SD sitt bästa resultat, 7,13%, i riksdagsvalkretsen Skåne läns västra. Här kanske SD kan komma över 12%-spärren för ett regionalt mandat)
Individen 