”Det där med närhet och avstånd är viktigt. Politiker ska vara nära nog geografiskt och kulturellt för att kunna utkrävas ansvar, och vid behov skällas ut på ett språk som man behärskar och de förstår. Däremot ska politiker och byråkrater hållas på långt avstånd från våra kylskåp, vår vardag och hur vi lever våra liv. EU representerar den raka motsatsen.”
Citatet är från Mattias Svensson, libertarian och Ayn Rand-expert vid tankesmedjan Timbro – samt väldigt god kritiker av oss socialliberaler, ur hans krönika i ”Granskning EU” som ges ut av junilistan.
Denna helg ska jag iväg till Liberala Studenters årsmöte och representera Liberala Studenter Skåne, men allra främst försvara mina två motioner. Den mer perifera handlar om att lägga sig i de amerikanska Demokraternas primärvalsprocess och förorda Bill Richardson som den Demokratiska kandidaten.
Förhoppningsvis kan jag frammana mer debatt med min andra motion som handlar om att vi svenska (social)liberaler måste sluta agera ständiga apologeter åt den Bryssel- och Strasbourgbaserade semistatsbildning som kallas den Europeiska unionen.
Min motion och presidiets svar på motionen följer efter detta stycke, men vill understryka att jag kommer berätta i efterhand om hur arrangemanget fortlöpte. Jag anser heller inte presidiets invändningar mot min motion är särdeles genomgjutna. Men jag kommer utveckla min argumentation på plats.
Min något raljerande och rafsigt ihopskrivna appell/motion;
Ett federalt EU – enkom på verkligt lång sikt
Den europeiska unionen lider av många problem, vilket liberaler ofta påpekar. Den evinnerligt vidriga och dyra jordbrukspolitiken och den bizarra flyttcirkusen är de allra mest påtagliga.
Vi som kallar oss liberaler runtom i Europa tar dock ofta en stark stolthet i att vi är pro-EU, att vi förstår fredstanken bakom och vill värna om de fyra friheterna, miljö- och rättssamarbete, et cetera.
Men det talas sällan om maktförskjutningen från Sverige till EU. Varför? Är det för att man har tagit sig den självpåtagna rollen av att alltid ensam spela Bagdad-Bob i försvaret av en Europeisk union – när fler och fler inser att kejsaren är naken. Jag talar om maktförskjutningen från Sverige till den Europeiska Unionen, och dess konsekvenser.
Federalism är en god sak å den Europeiska unionen. Men i nuläget är det av allra största vikt att stoppa alla utvidgningar av EU:s överstatlighet, då vi knappeligen kan sägas ha en gemensam europeisk arena för det offentliga samtalet, annat än för den akademiska elit som verkligen bryr sig om Bryssel – eller redan jobbar där. Det är bara att skåda det debacle som är Europaparlamentet, den enda direkt folkvalda europeiska institutionen, som enbart lockar 37,9% av den röstberättigade befolkningen i Sverige.
Att ge mer makt till denna institution för att på så vis ”tvinga” folk att börja bry sig, då mer och mer makt har förskjutits dit, är helt fel väg att gå. Ty ända fram tills vi har en gemensam europeisk offentlighet, så kan politikerklassen gömma sig undan ansvar, samtidigt som man uppenbarligen inte har kontroll att tygla monstret kallat ”oregerlig maktkoncentration” och tendenserna till micro-management.
Att stärka individens autonomi och dess förmåga att växa, är inte automatiskt att tacka ja och amen till allt vad som mejslas ut i Europaparlamentet (eller för den delen kommissionen eller rådet). Vi riskerar en situation där vi inte mildrar, utan accentuerar och skapar spänningar och konflikter mellan regioner och nationer.
Apropå Lissabon-fördraget så framstår det såsom uppenbart att vi behöver en stor EU-debatt. Vi behöver diskutera det faktum att mer makt ska ges till Europaparlamentet och att mer majoritetsröstning ska introduceras i kommissionen. Vi behöver sätta ner foten och bromsa.
Jag är medveten om att min motion har en raljerande ton, men om debatten måste starta ur pompös ilska så får det vara så.
Härmed yrkar undertecknad för:
Att sista meningen i fjärde stycket i manifestet:
”Vi tror på ett enat och växande Europa, och vill se ett EU som utvidgas och utvecklas i federal riktning.”
ändras till:
”Vi tror på en europeisk union som förmår lösa de kollektiva problem och utmaningar kontinenten står inför, där dess jurisdiktion är smalt specifierad i en grundmurad konstitution. Vi välkomnar fler stater att ansluta sig till den Europeiska unionens projekt. På lång sikt, när den europeiska offentligheten kan sägas ha en folklig förankring, är det god liberal politik att påbörja steg i att utveckla EU i federal riktning.”
Att Liberala Studenter ska verka för en paneuropeisk rådgivande folkomröstning om det konstitutionella fördraget (det s.k. Lissabon-fördraget)
Presidiets svar:
32. Ett federalt EU – enkom på verkligt lång sikt
Av: Ola Svedin
Motionen för en intressant diskussion om maktförhållandet mellan EU och nationalstaten
Sverige utifrån ett demokratiperspektiv. Presidiet är osäkert på huruvida detta är en adekvat hållning eller om man inte gör det lite för enkelt för sig då. Det finns fler aspekter av europaprojektet som är värda att räknas in i denna kalkyl.
Presidiet menar att denna motion kan anses vara nationalistisk. Presidiet menar att vi istället bör slå vakt om idén att svenskar inte är bättre än andra och bör motverka nationalstatens förlegade gränser.
Presidiet förringar inte att flyttcirkusen och jordbrukspolitiken som EU för är bisarr och
förkastlig, men motionens yrkande behöver inte förbättra den situationen med automatik. Vidare är en folkomröstning om Lissabonfördraget, oavsett om den är paneuropeisk eller ej, oönskvärd av flera anledningar. Folkomröstningsinstitutionen är något som vi bör vara rädda om och inte använda i onödan. Lissabonfördraget är inte en konstitutionell text utan ännu ett fördrag som läggs på flera gamla fördrag som utgör EU-projektet. Vi har aldrig folkomröstad tidigare om ett EU-fördrag och bör inte heller göra det nu. Vidare är folkomröstningar problematiskt ur ett ansvarsutkrävandeperspektiv. Ännu ett problem med folkomröstningar
är att de tenderar att behandla något annat än själva omröstningsfrågan. I detta fall är en sådan utveckling lätt att föreställa sig där flertalet röstar nej för att visa sitt missnöje med EU, vilket folkomröstningen inte var avsedd att mäta.
Presidiet yrkar därför:
Att motionen avslås.
Individen 